Fan fan fan

Fast jag inte sett dig på så länge
Tänker jag på dig ibland
Det var nånting som fastnat på mig
nåt som aldrig helt försvann
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

Fick jag spela om partiet
Fick jag chansen en gång till
Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

Alla klockor, körer
Alla himlens orglar skulle varit för oss
Alla trummor och trumpeter
Alla sagor, alla under
Allt på en och samma gång
Fanfanfan det skulle varit du

Fast det var så kort romans
var det nåt jag borde ha förstått
Såna chanser kommer en gång bara
Aldrig att dom kommer två
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

Visst är jag?

Jag ska eventuellt träffa V i helgen. Ta en kaffe på söndag efter jobbet. Varför känns det som att jag går sönder redan nu? Fast någonstans där inne vill jag ju träffa honom. Jag vill se att det inte är som det var då.. att den romansen är long gone och kommer aldrig tillbaka. Jag vill träffa honom och få det överstökat istället för att råka springa på honom på stan.
Jag vill träffa honom och se honom och känna att jag inte känner någonting alls.
Visst kommer jag inte göra det?
Visst har det gått så lång tid att jag är över honom?
Visst var det han som en gång för några månader sen sårade mig med massa hårda ord?
Visst var det han som var den finaste killen jag någonsin hade träffat i september?
Visst är jag starkare nu?
Visst är jag det?

Gorki Park

Berlin. Groki Park. Smygbild. Jag önskar att jag hade haft en bättre kamera så att kvaliten på bilden varit bättre, för jag älskar den verkligen.

How Was Wisconsin?

Jag fryser idag. Det är svinkallt i min lägenhet och det hjälper inte att jag har hela bordet fyllt med värmeljust. Det hjälper faktiskt inte det minsta. Därför ska jag snart bädda ner mig i min säng tillsammans med en bok. Ska gå och se New Moon på bio imorgon med Johan fastän jag inte har börjat på boken knappt ens. Det kan väl inte göra allt för mycket antar jag? Jag kanske kommer ångra mig och måste se den när jag läst ut boken. Jag ska fundera på det, men vill verkligen gå på bio imorgon.
….
Jag är även lite självdestruktiv igen. När jag svarade på V:s mail förut idag så frågade jag om han hade lust att ta en kaffe någon dag. Han har inte svarat fastän han har läst mailet så jag antar att han inte kommer svara heller. Johan frågade förut varför jag hade skickat det och jag började säga någonting om att jag gillar att hänga med honom och han ledde det till att få mig att jag säga att jag faktiskt inte har kommit över honom än. Det gjorde faktiskt ont att inse det för även om jag så smått förstår att så är fallet så är det alltid jobbigt att säga det man tänker högt. Det betyder såklart inte att jag är intresserad av honom, men jag har definitivt inte kommit över honom totalt.
Cambridge, dag 9 tror jag det är nu har gått ganska bra. Har fortfarande stora problem med att få i mig allt vatten så jag har druckigt typ två liter idag istället för tre. Det går inte så bra det. Jag måste verkligen skärpa mig annars kommer jag snart få vätskebrist. Jag hoppas fan att kilon rinner av mig. Hoppas att jag åtminstone gått ner mer än ett kilo nästa vecka också.
….
Träffade även söta Kathi idag och fina Henrik. Vi drack kaffe och snackade om livet. Det var fint. Kathi borde verkligen bo i Sverige istället för England.
Nä nu är det dags för sömn. Jag fryser och vill krypa ner med boken.
God natt.

Ett litet mail

Jag loggade precis in på den glada pannkakan. Hade fått ett mail och när jag insåg att det var från V högg det till i magen. Varför gör det det? Är inte han ett avslutat kapitel? Han BORDE verkligen vara ett avslutat kapitel, men jag gillar ju honom. Jag är på nåt sätt glad bara för att han hör av sig. Tro det eller ej, men han är någon som jag SKULLE vilja ha i mitt liv, på ett eller annat sätt, bara han finns här. Han skrev att han hade sett mig idag när han var på väg till skolan och att jag verkade ha bråttom. Jag är glad för att jag inte såg honom. Mitt hjärta hade formodligen skiped a beat eller stannat om jag träffat på honom. Jag tänkte såklart på honom när jag var hos pulvertanten eftersom det är hans hoods.
När ska jag sluta tycka att han är den vackraste människan jag vet?
S U C K

Hur var 2009 och vad önskar jag av 2010?

Livet:
Upp och ner som vanligt. Jag spenderade mest tid på jobbet, vilket jag mestadels av året trivdes ganska bra med. Farmor dog i januari och i början på februari var jag på mitt livs första begravning. Det var tungt. Var i Trollis mycket mindre än vad jag brukar vara, det blev tre gånger (även en snabbvisit på en timme under september). Var på två bröllop (ok ett bröllop missade jag för att åka till läkaren pga urinvägsinfektion därav en snabbvisit i Trollis). Det var fina kottar som gifte sig.  Har trots allt en bra känsla av 2009. Ett bra år med mycket minnen och jag mådde trots allt ganska bra överlag.
Jobbet:
Spenderade mycket tid på jobbet vilket jag trivdes med mestadels av tiden. Fina kollegor och en plats i livet där det känns tryggt.
Kärlek:
Första halvåret och en del av sommaren trånade jag mest. Någon som gav mig fjärilar i magen bara av sin uppenbarelse. Förälskelsen gick över. I Tunisien skaffade jag mig en sommarkatt och hånglade lite med honom på semestern. Sen kom jag hem och började Internet-dejta. Träffade V och det var förälskelse direkt. Vi spenderade två veckor med varandra och det var världens finaste två veckor (mestadels av tiden). Det var heartbreaking as hell när han inte ville träffas mer, men jag kom igenom det också. Det värsta är dock att han fortfarande finns i mitt huvud from time to time och jag tycker han är den vackraste killen jag vet. När jag var så jävla ledsen över V träffade jag J på krogen. Vi låg några gånger och han var fab. Fick mig att känna mig bra igen. Sen började jag träffa S. Vi har setts ganska länge nu, men han är inte en kille för mig och vi är bara kompisar. Jag ser egentligen ingen anledning till att vi ska vara det ens när jag har tänkt efter. Jag tyckte dock att han var så himla snygg, men vad är yta, egentligen?
Resor:
Det blev fyra resor under året. Skottland i april med kusse och vi chillade, strosade och hade det skönt i fyra dagar i Edingburgh. Det blev även en dagsutflykt till Glasgow för att shoppa lite och träffa en gammal kompis.
Under semestern blev det min första charter till Tunisien med E med sol och bad i en vecka. Direkt efter tog vi tåget upp till Stockholm för att sedan flyga till New York i fem dagar som spenderades mest med shopping.
Nyårsafton spenderades i Berlin.

Förväntningar på 2010:

Livet:
Jag hoppas att jag och mina när och kära ska få ha hälsan med sig. Jag började på Cambridgedieten alldeles i slutet på 2009 och hoppas att jag går ner sisådär 30-40 kg under året. Jag ska se hur det här går, kanske blir det bra med ”bara” 20 kg.
Jobbet:
Jag gillar mitt jobb, tro aldrig någonting annat. När jag är här känner jag mig trygg och det är en av de mest trygga platser jag känner till. Jag skulle dock vilja ha nya utmaningar. Jag behöver få utvecklas mer. Jag vill studera språk utomlands och om jag vågar kanske jag tar tjänstledigt och pluggar i Berlin ett tag.
Kärleken:
Jag hoppas egentligen inte på för mycket. Jag skulle vilja träffa någon att dejta, på riktigt. Kanske träffa den Stora Kärleken för jag tror att den kommer komma. Jag vill få känna DET DÄR igen, när det känns som att man håller på att gå sönder om man inte får vara nära honom och att man inte får nog. Någon som känner likadant för mig och som inte är rädd för att berätta det.
Resor:
Jag vet inte hur mycket resor det blir 2010. Jag vill åka och hälsa på Vic som ska flytta utomlands (helt galet att jag inte har tagit mig tid att åka till Växjö och hälsat på dock. Jag borde skämmas). Kanske någon weekend, men jag vet inte om jag är sugen på någon långresa i år. SJÄLVKLART är jag ALLTID sugen på långresor, men den här gången vet jag inte riktigt. Vi får se helt enkelt.

Cambridge – Vecka 1

Dag 8 idag och var hos pulvertanten och köpte mer pulver. Passade även på att väga mig. Hade gått ner 4 kg första veckan. Yes! Då var allt slit åtminstone värt det. Nu är det inte alls lika jobbigt längre. Köpte bara smaker jag gillar och jag tycker trots allt att det är ganska lätt nu jämfört med för en vecka sedan! En vecka avklarad och det gick ju fort! Det här kommer gå som på dans.
….
Har tagit semester imorgon, skulle egentligen jobba 10 – 17:15. Kändes väldigt onödigt och hade inte komptimmar så att det räckte. Varför spara på dem? Vem vet om man ens lever om ett halvår? Jag ska spendera min nyfunna lediga dag med att städa min lägenhet, åtminstone lite iaf och sedan ska jag ligga och läsa bok hela dagen. Ser fram emot det som tusan. På torsdag hoppas jag att jag ska träffa Kathi som är i stan! Jag vill krama henne tills hon går sönder (nä inte riktigt det vore ju inte så snällt).
Nä, nu är min lunch slut och det är dags att ta tag i högen som växer med vad jag måste göra.
Jag längtar efter min date med Edward Cullen sen. Funderar STARKT på att köpa Twilight-filmen på vägen hem och glo på den och sedan krypa ner med andra boken. Finaste daten iår?

Berlin

Berlin.
Skrev ett lüngt inlägg igü, men datorn hängde sig och jag sket i att publicera inlägget. Sitter üter igen i Timos lägenhet och de andra är ute. Igür var det för att de skulle ut och äta och jag kände inte riktigt att jag behövde följa med. Ikväll ska de ut och festa.  Hade jag vetat att det skulle bli en festresa hade jag aldrig ükt. Resan var pü mitt initiativ, vi hade inga planer och skulle bara üka till Berlin för att chilla. Strosa, hänha pü cafeer osv. Istället har det blivit en hetsresa. Det känns som att det är precis lika mycket stress här som det är hemma och det var ju det jag ville komma ifrün. Kul. Att dessutom känna som som det femte hjulet är inte heller helt kul. Jag har rest tre innan. Dü är det sjukt mycket hänsyn till varandra som gäller. I det här fallet är det ingen hänsyn alls. Jag ville inte sitta  här ikväll. Det var inte alls min tanke, men jag ville inte hamna i nügot squat (igen) och jag ville inte ut och dansa och FESTA. Hejdü sa de och drog. Det här är helt enkelt den sista resan jag tänker göra pü väldigt länge. Jag pallar inte med sünt här. Jag für helt enkelt lägga ner ett av mina största intressen, för att resa ensam är fan inte min grej. Jag hade sett fram emot lugna dagar i Berlin med trevlig sällskap. Istället blev det hets och lika mycket stress som hemma.
….
Hur gür det med maten? Jodü, jag har inte ätit nügonting, förutom soppa dü. Det värsta är egentligen att jag inte är hungrig, över huvudtaget och börjar nästan fü svürt att fü i mig tre stycken om dagen. Har stora problem med tre liter vatten ocksü. Har druckigt nästan tvü idag och har en soppa kvar att äta. Ska göra det strax och sen sova. Det är nästan läskigt att hungerskänslorna har försvunnit sü pass mycket, men jag är fortfarande sugen pü att äta när jag ser och känner lukten av mat, süklart. Jag har ätit i 26 ür, det är väldigt konstigt att helt plötsligt inte göra det. Jag mür inte düligt dock och det är jag glad för. Jag är bara sü rädd för att jag inte har gütt ner nügonting. Tänk om liksom? Tänk om jag har stütt helt stilla? Lönt att ha slitit sü här mzcket dü om det inte har hänt ett skit? Tänk om min ämnesomsättning är sü kass att jag inte gür ner sü mzcket som alla andra brukar göra? Det är mycket som skrämmer mig med det här. Vi für helt enkelt se hur det har gütt (först när jag smzgväger mig när jag kommer hem pü mündag kväll) och sen pü tisdag när jag har hüllt pü en vecka.
….
Vi har gütt pü stan idag och shoppat. Jag köpte  väl egentligen inte sü mzcket. Ett linne, tvü sjalar och ett hürband pü american appereal och en moleskin notebook eftersom jag insüg igür att den jag hade köpt inför 2010 var fel..
Well, kläder ska jag ju inte köpa. Lönt det liksom.
Jag ska dricka en varm grönsakssoppa och sen bädda ner mig och läsa bok. Funderar pü att hänga ensam i Berlin imorgon. Det är ändü nästan som att jag gör det nu. Vi für se.
Cheers

Dag 2

Dag 2:
Humöret börjar bli sämre och jag är hungrig. Var iof lite mer hungrig igår, men hungern är total.

Berlin imorgon känns jävligt tungt, nästan så att jag inte ens vill åka. Det finns stor risk att jag skiter i det och stannar hemma istället. Det känns som att jag bara kommer bli ett problem. Sur och inte äter eller dricker. Rolig kompis liksom. Då kan jag lika gärna stanna hemma så kan de åka ner och ha SKOJ istället för att hänga med mig som bara är konstig. Orka.
….
Orka att S skickade ett sms nu. Jag vet inte om jag vill svara ens. Jag förstår inte varför jag skulle göra det. Varför blev han så himla sur för att jag frågade och berättade vad JAG kände? SEN är det till sist ändå han som hör av sig. Jag har ju fan inte gjort det. Hur kan han säga att han bara gillar mig som en kompis när han beter sig som någonting annat hela tiden. Jag blir så less.
Just nu vill jag bara gråta, känner mig tokledsen.

Dag 1

2/3 måltiden intagna och jag vill typ dö. Hungerdöden. Ska ut och träffa Stina lite sen äta dagens sista soppa. Berlin kommer bli ett helvete, Helvete. Jag skulle börjat nästa vecka.. men siffran på vågen borde fan motivera mig. Jag vill fan inte väga ÄNNU mer, som jag hade gjort efter 4 dagar i Berlin.. det är liksom lite pest eller kolera.

Well, nu Stina.

UPDATE:
Nu är dagens mål ”ätna”. Jag vill dö av hunger ungefär. Dessutom smakar de sopporna som jag ätit hittills ganska illa. Mintchokladen var ganska bra, vaniljen var vidrig och svamp var ok. Jag hoppas fan det blir lättare efter de tre första dagarna. MEN som Stina sa, det är ju bättre att börja nu och avsluta 2009 med någonting trist istället för att börja 2010 med någonting trist. Det ligger en sanning i det. Låt tiden gå snabbare! Låt det gärna vara sisådär mars-april snart? Ok, jag nöjer mig med februari till en början. Men hela livet kan väl inte handla om mat och dryck, right? Det gör det ju inte i vanliga fall.
Får försöka föreställa mig som smal istället och hur gött det kommer vara. Sen när kuren är slut ska jag börja träna, på riktigt. Men då kommer jag ju ha gått ner mycket också så allt sånt kommer vara så mycket lättare. Jag ser ljust på framtiden, just nu känns det bara lite jobbigt.

UPDATE NR 2:
Kommer detta nu förvändlas till en viktblogg istället för en karlblogg? Kanske lika bra. Det störigaste är nog alla, ”äsch du kommer bara gå upp alltihopa så fort du slutar”-kommentarerna bland annat av min bror i telefon. Om man kämpar så jävla mkt som jag måste göra nu så vill man ju för tusan inte smälla i sig en massa mat direkt och gå upp alltihopa. Nog för att jag är dum, men jag är ju inte korkad. Jag förstår ju att det inte går att äta som innan. Jag måste börja laga mat, på riktigt och motionera, på riktigt. Det är ingen barnlek jag har gett mig in i. Det är en livsstilsförändring. Det mest skrämmande av dem alla eftersom mat/godis alltid har varit min trygghet, min tröst och min belöning. Det är en kär vän som ska bort nu och det kommer göra ont.
Nu kaffe och vatten.  Sen dusch. Senare film.
CHEERS