Cheerio, Old Chap!
Jag har känt ett tag att jag försummar den här bloggen. Skriver för privata inlägg att jag måste lägga ner den. Jag har aldrig velat ha en blogg som begränsar mig, men just nu känns det som att den här gör det. Jag skriver saker som jag inte kan stå för och som gör att jag måste välja att de ska vara privata eller skyddade.
Därför har jag valt att lägga ner den här bloggen och starta en ny. Den kommer inte vara lika privat och den kommer inte uppdateras lika mycket eller med lika långa inlägg. Jag kan inte lägga ner bloggandet helt eftersom jag har skrivit skunkdagbok/Lunarstormdagbok/Helgondagbok/blogg.se/blogspot/devote/wordpress de senaste 11 åren.
Vill ni följa med mig till min nya blogg är ni välkomna (jag gjorde som du Fredrik och flyttade min blogg till Tumblr).
Cheers
Jag är inte inte INTE nöjd
Vaknade upp i morse och fick en otrevlig överraskning. Den tiden på månaden – igen. 10 dagar sen senaste gången. Så nu har jag mensvärk – igen. Har tagit tag i saker som att skydda mig när jag har sex genom att äta piller. Spelar ingen roll om jag någonsin får ligga igen, men det är ett steg i rätt riktning eftersom jag inte vill ha barn (just nu?). Jag har ätit samma piller för fyra år sedan och det var därför jag ville äta dem igen eftersom min mens försvann helt under det året. Hur kan min kropp ha förändrats så mycket under de fyra åren att jag istället får mer mens? Jag orkar inte. Jag måste ringa barnmorskan och ändra piller eller ta en jävla spruta istället. Jag är så jävla less på allt. Hormoner – fy fan.
Every ending is a new beginning?
Åh jag vill bara skriva av mig om allting som äter upp mig innifrån, men jag kan inte. Jag vill inte ens erkänna det för mig själv så det är en ganska stor grej att jag har erkänt det för andra. Idag möblerar jag om mitt sovrum. Jag behöver någonting att ockupera mina tankar med och just nu känns det som ett sånt projekt är bra. Jag vet att jag gjorde det förra hösten när när jag var så jävla heartbroken. Nu är jag bara broken och behöver verkligen ta mig en funderare. Jag har ingenting i mitt liv just nu som känns tryggt och bra. Allt är bara flytande. Trivs bara på ett ställe och det är det stället där jag borde trivas minst.
….
Som tur är har jag världens bästa Kathi här och igår kom Tami också. Två fantastiska tjejer och jag gillar dem jättemkt.Vi satt och skrattade över vår egen misär igår och liknande det som att sitta i en båt. Just nu sitter jag i en båt, men den är inte i närheten av att komma till hamnen. Den flyter omkring i cirklar långt ute på havet, men tillräckligt nära hamnen för att se att det finns en hamn. De som är i hamnen är alla de där lyckliga människorna. Lyckliga för att de har någon. De sitter inte ensam ute till havs i en båt, men åtminstone har jag en båt att sitta i. Men någon kan putta i en i vattnet eller man kan hoppa i frivilligt. Då får man istället kämpa med att hålla sig flytande. Det har aldrig varit lätt att vara singel, inte då och defintivt inte nu. Ju äldre jag blir desto jobbigare är det. Att få upp hoppet om att äntligen ha träffat någon som är så jävla jävla bra för att sedan krasha rakt ner igen. Medan alla runt omkring mig stadgar sig blir jag mer och mer ensam för varje år.
Jag vet inte. Kanske är det bara hösten som gör sig påmind igen, för egentligen är jag väl rätt nöjd med att vara singel mestadels av tiden. Ta hand om mig själv och veta att jag klarar mig i vått och i torrt, det är någonting jag vet. Kanske kommer jag träffa någon igen, kanske kommer jag aldrig bli kär igen och jag vet inte vad som gör mig mest rädd.
….
Träffade Stina igår och hon frågade om jag vill följa med till Indonesien i februari. Det kanske jag vill faktiskt. Det skulle nog gå att spara ihop pengar till det om jag börjar i slutet av september. Ska se om det går att få semester när jag börjar jobba igen samt kolla närmare på vilka datum det var. Jag är sugen Stina, ju mer jag tänker på det faktisk.
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, med Baily’s i för att sedan göra klart mitt sovrum. Ikväll ska jag dricka bubbel och dansa halva natten på Debaser. För att det är onsdag. För att det är semester. För att de finaste brudarna är här och för att jag kan.
Kom hem!
Världens bästa Ina kan du komma hem från Norge snart? Det är inte OK att du ska bo där i tio månader till. Det börjar bli höst i Malmö. På hösten vill jag dricka kaffe, lyssna på musik och rita med dig halva nätterna. Jag saknar dig, kära du, så himla himla mycket. <3
Did i miss out on you?
Lyssnar på Feist, Brandy Alexander. Ska snart bege mig ut och hitta mataffär.
….
Igår spelade JJ. Jag visste ju att de skulle vara dåliga live, men det här var riktigt riktigt dåligt. Sorgligt dåligt. Största besvikelsen. Lever alltid på hoppet om att saker ska bli bra.
….
Det känns just nu. Jag förstår dessutom inte varför. Det finns inga fjärilar eller pirr i magen, men nåt är det. VAD FAN är det då?!? Vad är det för mening med det här? Jag tror på en mening med saker, men det här känns bara konstigt. Skjut mig.
Ska försöka muntra upp mig. Det ska nog gå.
Berlin
Jag kan inte förmå mig att börja packa inför imorgon. Ligger istället i sängen och tycker synd om mig själv. Har, efter biobesöket i torsdags, blivit så jävla förkyld. Varför har man så kall AC på i bion? Det var inte helt ok måste jag säga. Jag ska väl inte ha med mig så mkt iof så det går nog snabbt att kasta ihop, men grejen är ju att det MÅSTE ske ikväll eftersom packningen ska med till jobbet. Måste dessutom duscha och bara det är ett projekt i sig när jag egentligen vill krypa ner i soffan med en film.
Efter jag skrivit klart det här, som inte handlar om någonting, ska jag göra ett ryck och packa fort som tusan. Sedan bokstavligt talat hoppa in i duschen. När allt är klart får jag äntligen se film i soffan.
Så länge jag inte glömmer mobilen, passet och pengar så löser sig allt. K möter mig på stationen efter jobbet och sen bär det av. Jag tänker unna mig en Starbucks-kaffe direkt på Kastup för att fira semestern och sedan fortsätta med en öl. Jag gillar tanken. Det är det enda som jag har planerat och det är egentligen inte ens några måsten. Jag gillar inte att resa med måsten. Både jag och K tänker strosa runt i Berlin, äta och dricka gott – sen whatever. Jag kommer vara världens gladaste tjej för jag är i Berlin. Staden som jag fortfarande längtar till, staden som är så nära och som jag ständigt har som back-up-plan. När vi landar på tysk mark imorgon 19.45 kommer jag vara en nöjd tjej.
Nu är jag en missnöjd tjej som måste ta tag i packningen. Tre dagar, nja två dagar, det borde gå fort det här.
Cheers
I’m back
Semesterdagarna i Prag är över och vilka fina dagar det var. Perfekt resesällskap, vi tog dagen som den kom och ingen tjurade över småsaker. Vi gjorde inte så mkt turistande, bara det viktigaste – gå över Karlsbron och klappa en staty/gjutning på foten för evig lycka. Vi ville ju inte missa chansen för lyckan och klappade både en dam på foten och en hund. (Det låter mer nasty än vad det faktiskt var). Vi fick några fina soldagar, lite shopping, åt mkt ost, drack många öl och spenderade många timmar på loftgången på hotellet och snackade om livet (läs män). Vi kom fram till många saker under Pragresan, man kan säga att vi åkte till Prag och fann oss själva (ha ha) or did we?
Ska försöka komma ihåg att föra över bilderna från kameran ikväll så får ni följa med på en liten tur.
….
Idag blir det jobb igen. Fem dagar denna veckan. Ledig torsdag, men torsdagen är fullbokad redan från kl. 8 på morgonen. På söndag efter jobbet bär det av till Berlin. Strosa, dricka kaffe, öl och hänga i Berlin. Jag älskar Berlin, det är en av de bästa städerna jag vet så jag ser verkligen fram emot det. Har velat åka till Berlin hela sommaren så nu blir det av. Tror att det blir Way out west direkt efter Berlin, sen Malmöfestivalen och sedan en sväng på Popaganda. Jag har en bra känsla. Sommaren 2010 är en bra sommar. Jag vet inte hur mkt det har med sommarkatten att göra, men jag gissar på att katten kommer hitta ett nytt hem när höstens vindar kommer börja blåsa. Katten är inte ens en sommarkatt, man skulle kunna säga att det mer är en vildkatt, som kommer och går som den vill. En självständig vildkatt helt enkelt. Jag kan inte förklara det genom sommarkattstermerna så jag ger upp och hoppar in i duschen.
Vi ses!
Prag
Om ungefär en timme måste jag stå ute vid hållplatsen och åka till Centralen. Jag har 1. inte packat ännu 2. inte duschat. Jag vet inte vad som är värst, men jag är ju rätt spontan av mig så det löser sig. Kastar ner lite kläder i väskan och drar. Flygbäbisen börjar dyka upp, men vi kommer ha fantastiska dagar i Prag. Det är jag helt övertygad om! Just nu funderar jag dock över vad jag ska ta på mig när jag flyger och kan inte riktigt komma på.
Jag vill berätta om någonting annat jag ska göra, sisådär, söndag NÄSTA vecka, men jag tror jag suger på den karamellen.
Ha en fin fortsatt vecka, jag vet att jag kommer ha det – i Prag med bästa brudarna!
Cheers
The beginning and the end
Nu har det gått några dagar och nu känns allt bra igen. Visst att jag ibland får en snabb ”du kommer aldrig få vara med honom”-ångest, men den går över lika fort som den kom igen. Det är många jag aldrig kommer få vara med och många som jag har velat vara med. Jag vet att att han kommer vara kvar i mitt liv och helt ärligt så är det det som betyder mest. Nu vet jag inte hur det känns när jag träffar honom, men jag tror helt ärligt att det kommer kännas bra. Dejtstämpeln är borta we are just free to be you and me. Det betyder inte att allt kommer vara precis som det var förut för vi dejtar faktiskt inte längre, men konstigt nog känns det bra. Bättre än det gjort under hela tiden som vi dejtade. Konstigt va?
Jag vaknade i lördags morse, det där ögonblicket när man precis vaknar och man känner ingenting. Som att hela världen är inlindad i sockervadd och sedan kommer verkligheten ikapp och man kommer ihåg vad som hänt. Jag låg där i sängen och väntade på att börja må dåligt. Men det kom inte. Jag masade mig upp ur sängen och tog fram Ben&Jerrys i frysen, satte på sex and the city och la mig i soffan. Tänkte att det kommer ju snart, jag tänker vara förberedd. Det kom aldrig. Det var som att jag hade gråtit klart. Kände att det var klart. Jag behövde inte gråta mer, för det gjorde ingen nytta. Min kropp sa till mig att det är bra nu och det kändes helt ärligt bra.
Egentligen tycker jag att det är lite märkligt, för jag hade förberett mig på att jag skulle få vara ledsen ett längre tag. Det är nämligen så det brukar vara med mig. Jag är ledsen ett bra tag, ibland längre än vad som borde vara normalt. Jag tror att någonstans har jag alltid vetat att det inte skulle bli han och jag så jag har förberett mig mentalt för det. Jag vet att vi var för olika på så himla många sätt att jag inte tror att vi skulle få det att funka – att ha en vardag ihop. Vi funkar skitbra när man dejtar – träffas sporadiskt och hänga. Jag hade dock inte varit lycklig med honom. HAN hade kunnat göra mig lycklig, som person för han är fantastisk, men han hade inte kunnat göra mig lycklig som pojkvän.
Jag tror seriöst inte det. Jag tror lite att det är det som gör att jag kan fortsätta framåt istället för att blicka tillbaka. Jag tror och vet att jag kommer träffa på en man, någonstans, som kommer göra mig så himla lycklig. Där det inte finns några tvivel och där det helt enkelt känns fantastiskt. Har börjat tycka om mig själv och hittat något slags inre lugn. Jag behöver inte oroa mig. Jag har fina vänner och mitt liv är faktiskt rätt bra. En man kommer komma senare, it always does och jag har inte bråttom. Känner mig lugn för första gången sedan jag träffade honom så det var nog helt enkelt bara fel, men jag har kanske hittat en vän för livet? Jag har nog hellre en vän, som inte är tidsbegränsad, än en pojkvän som det tar slut med. Jag är helt enkelt väldigt nöjd med beslutet att avsluta dejtandet. Det var det bästa beslutet jag kunde ta – för min egen skull.
Två dagar kvar tills vi sticker till Prag och det kommer bli AWSOME. Göra ingenting, på bortaplan. Det får mig osökt att fundera över vad jag ska ha för väska med mig. Hm. Det blir nog att börja fundera över sådana saker idag.
Ha en fin måndag.
lämna en kommentar